Staden som Gud glömde

Vi ställde kosan mot Botarell, som ligger alldeles nära Marca där Acustic Celler är beläget. Väl framme i Botarell insåg vi att detta nog var en stad uppdiktad av Stephen King i någon av hans rysare a la Staden som Gud glömde. Staden var totalt folktom, så när som på en gammal dam som stod bakom en gardin i ett av husen och stirrade på oss. Vi letade oss fram till hotellet som visade sig vara ett hål i väggen – om än ett väldigt tjusigt sådant - i ett gammalt hus sidan om stadens kyrka. Hotellets synnerligen eleganta dörr var låst, men på dörren stod det att man hittar hotellets ägare på restaurangen 40 m neråt vägen. 3 tanter iakttog oss nyfiket.

På restaurangen hittade vi en ung tjej, förmodligen dottern i familjen.  Hon följde med oss och visade oss till rummet. Och viiilket rum! Helt otroligt! Och badrummet..... Allt i glas... utom toastolen förstås. Och en dusch där det kom strålar från alla håll. Att ett sådant hotell kan dölja sig i ett hål i väggen. Här ska man ju inte bara vara en natt, utan stanna läääänge och njuta. Men det får bli en annan gång.

Inte en käft så långt ögat når

Plötsligt piper Svantes telefon till; Sms. Vingårdsvisningen måste dessvärre skjutas till i morgon pga skörden får vi veta.  Lite besvikna ger vi oss istället ut på upptäcktsfärd för att utforska denna öde stad. Hungern gör sig påmind och vi börjar leta efter någonstans att inta dagens lunch. Plötsligt uppenbarar sig en restaurang. Tja, vi kan väl gå in och titta, tänker vi. Restaurangen är öde. Vi ropar Hallå, men får inget svar. Vi hör ljud från köket och Svante tittar in och hittar värdparet ätandes sin lunch.  Lite märkligt ställe, tycker vi, men lunch får vi. Krögaren envisas med att vi ska dricka rosé till maten, och eftersom vi tar seden dit vi kommer så tillmötesgår vi hans önskemål.

Maten tog oss inte till några kulinariska höjder, men smakade bra när man var hungrig. Dessa 2 var förrätter.....

Rosé var inte det självklara valet till den här maten. Tyckte i alla fall vi

Och så kom varmrätterna. Gissa om vi blev mätta....

Och med vår höjdpunkt flyttad till i morgon, vad gör vi då i denna spökstad? Det finns inga sevärdheter, inga museum, inga badstränder…. Så vi beger oss tillbaka till hotellet., och på dess härliga takterass tar vi en skööön efermiddagslur i solstolarna. Varmt är det så det får bli i skuggan.  

Åh, så underbart!!!

 Det SKA gå!!! jag vet, jag har provat innan.....

 Aaahhhhh

Svante överraskar sin fru med ett besök i hotellets tjusiga spa.  Spaet består av en liten och en lite större bassäng. I den större bassängen finns det jetstrålar som gör att hur fort man än simmar kommer man aldrig fram till målet och den lilla visar sig vara en bubbelpool, där man kan få hårda, masserande vattenstrålar i ryggen. Till vår stora förtjusning står en flaska Cava i en vinkylare och väntar på oss. Tänk att de redan känner oss så bra… J En mysig bastu finns också i spa’et och vi måste ju självklart prova den. En liten meditativ stund på divanen, och så en våning ner för massage som Svante också bokat in oss på. Var kom nu dessa två massörer från i denna ödestad? Uppenbarligen finns det lite liv trots allt. Myyysigt, trots cavan lyckas jag hålla mig vaken hela timmen. Tror jag i alla fall. Klokt nog har vi beställt bord på hotellets restaurang, 40 m bort. Tänk om vi bestämt oss för att gå ut och leta efter en restaurang på stan, då hade det dröjt innan vi fick mat.

 Ett fantastiskt rum att sitta och ta fördrinken i, innan man ger sig iväg de 40 metrarna till hotellets restaurang

Det fantastiskt goda vinet hade ett illavarslande namn

Restaurangen var inte överbelamrad med gäster precis, så värden, som för övrigt var en omsadlad tandläkare, hade tid att prata med oss. En stor öppen spis stod i ena hörnet och i denna grillades fisk och kött. Maten var läcker och vinet gott, och vår bekantskap med Botarell blev trots allt trevlig. På natten sov vi som två små tryffelgrisar, och njöt av det fantastiska badrummet på morgonen. Och så var det dags för frukost igen. Hmmmm. Det var bara vi som bodde på hotellet, för vem i hela världen åker till denna håla för att semestra? Jo, det skulle ju i så fall vara för att bevista detta fantastiska hotell.  Vi fick alltså full attention även till frukost av värden, och han dukade upp ett frukostbord till oss. Dessvärre var där inget som föll mig i smaken, och jag blev inte speciellt mätt. Men det gjorde inget, för nu skulle vi äntligen få se Acustic Celler. 

I morgon gör vi ett fantastiskt vingårdsbesök, får onda ögat av en taxichaufför och går på 2-stjärnig krog. Häng med!