Kock eller tekniker?

Denna underbara unge!! Det är så otroligt mysigt att vara farmor till denna underbara och ständigt glada duracellkanin, en riktig liten skojare. Jag tror att han blir en riktig skämtare när han blir stor. Redan nu driver han med oss, ger oss saker men drar tillbaka dem med ett finurligt leende precis när vi ska ta emot dem. Underbart!!

13-månader gamla barnbarnet Wilton är även en hejare på mobiltelefoner. Har lärt sig var man ska trycka för att bläddra bland fotona. Det händer dock när man får tillbaka telefonen att apparna inte ligger kvar precis på samma ställe som de låg när man lånade ut telefonen. Wille ändrar gärna om dem godtyckligt efter egen tycke och smak. Han tänker nog, att "om jag gör så får jag nog snart en egen telefon..."

Jag har laddat hem Mamma Mu på telefonen, rekommenderas varmt, den är kul! Det tycker även Wilton.

Bonusfarfar Svante - krögare till vardags - läser en spännande saga om Mumintrollen för lille Wille. Det tycker Wille är mäkta spännande. Nyss läste de en kokbok tillsammans, vilket Wille tycker är precis lika kul.

Blir det månne en kock av detta lilla barn, eller kanske en tekniker.

Mer om Wille framöver

Hösten är dukningarnas tid

Hösten kan vara ruggig, ryslig, blåsig och regnig, och alldeles, alldeles underbar! Och en explosion av färger. Äntligen tillåts man mysa inomhus med tända ljus, läckra grytor eller annan god mat, goda viner, trevliga människor...

 Man får också lite mer tid att lägga på trevliga dukningar. Mycket färger eller vitt och rent.... I höst har jag använt mycket färg för att lysa upp med.

Ut och plocka vad naturen bjuder. Det finns massor med fina saker att duka med. Ett bra tips är att skölja av allt så att du inte får in insekter med dekorationerna. Speciellt i rosorna brukar det ibland gömma sig ett och annat litet kryp.

Äpplet har jag putsat upp med lite matolja för att det ska bli blankt och fint. Å andra sidan är äpplena vackra som de är när de är lite matta i skalet. I en lite "ruffigare" dukning passar de bäst oputsade.

En gammal inläggningsburk med locket hängandes är mycket dekorativ. Se dig omkring, jag lovar det finns massor med prylar som du kan använda som vas.

Hästkastanjer har vi inga i trädgården, men de skulle bli väldigt dekorativa till denna dukningen, både med sitt taggiga ljusgröna skal och utan skal, bruna och blanka som de brukar vara.

Jag provade först med en vit servett, men valde denna färggranna istället, den gav mer djup åt dukningen och höjde mysfaktorn.

Dukningen kallade jag Höstfödelsedag, eftersom en av gästerna som skulle sitta vid bordet hade födelsedag.

Gamla synder 2, Thailand

Januari  2011

1. Thailand, here we comes

Oh, så gött det ska bli. Nu kan snön fara och flyga och så gör även vi. Till Thailand. Hoppas inte snön gör detsamma. Drar till Thailand alltså. Det ska bli såååå skönt att slippa snö och vinter ett tag. Dessutom är vi mycket nyfikna på det thailändska köket på plats, eller irl som en vanare bloggare än jag skulle kallat det.

Vi har läst på lite grann, men kommer under resans gång att ha massor att upptäcka, lära oss och blogga om, när det gäller mat, inte minst. Thailändska köket har sin matbas i kött, fisk, grönsaker och skaldjur. Metoden att steka och fritera kommer från Kina. Från Indien har många kryddor hämtats. Skillnad mot det europeiska köket är annorlunda ingredienser och kryddor som gör att man uppnår en harmoni av smaker samt hur maten läggs upp. När man tänker på thailändsk mat tänker man ofta att den är starkt kryddad men det finns många maträtter som är milda. Portugisiska missionärer förde med sig chili från Sydamerika till Thailand på 1500-talet och det var då den kryddstarka maten började tillredas.

Som vanligt gjorde vi en Aspelin/Bildénare - numera heter det bara Aspelinare, varför boka långt i förväg, max 2 veckor får vara kvar till avresedagen. Så gör vi alltid vare sig det rör sig om eget bröllop (till vänner och bekantas stora förtret) eller resor, vi är alldeles för otåliga båda två. Oj, skulle vi vaccinera oss.....?

Huvudmålet för vår resa är Phuket och Jinny Guest House (www.jinnyphuket.com), som ligger vid Patong Beach för er som är mer bevandrade i Thailands geografi är vad vi är. Därifrån kommer vi naturligtvis att göra utflykter både hit och dit, mer om detta framöver.

Men först en liten mellanlandning med övernattning i broderlandet Köpendanmark, vi vågar inte riskera att fastna på väg 11 tidigt på söndag morgon. 

2. Så äntligen på väg

Welcome to Stress-down Airlines. Vi har skräddarsytt denna resa för sönderstressade storstadsbor och det är en fördel om våra passagerare dessutom har gått i väggen. Incheckning minst 12 timmar före avresa, så får du en hel dag på Kastrup att göra absolut ingenting. På planet har vi sedan tagit bort all förströelse, inga tidningar, inga filmer på tvskärmen, och absolut ingen karta som talar om vad vi just nu flyger över. Dels blir det väldigt avkopplande att ha absolut ingenting att göra på den 11 timmar långa flygningen och dessutom känns det som våra resenärer får full valuta för pengarna då tiden går väldigt långsamt och resan således upplevs väldigt lång eftersom det inte finns någonting att göra.

Väldigt försenat (11 timmar då vi satt och bara väntade på Kastrup) lyfte planet till Phuket. Äntligen. För säkerhets skull såg jag till att bli magsjuk redan innan jag steg på planet till Thailand och mådde fruktansvärt illa de första 3 timmarna i luften. Jag var sååå törstig, och när flygvärdinnan frågade vad jag ville ha att dricka, svarade jag ”En CocaCola och en Fanta för jag kunde inte bestämma mig. Då tittar den krängda flygvärdinnan på mig och säger ”Man får bara en…” Vi har suttit och väntat på Kastrup i 13 timmar, och så nekar idioten mig en läsk!!! Då höll det på att brista. Och så illamåendet. Ni vet känslan. Ska jag klara det, eller måste jag springa på toa. Ett problem bara. Det var ständigt en lång ringlande kö till toaletterna. Stolsfickan framför stolen var alldeles tom, som sagt inga tidningar eller kartor, och definitivt inga kräkpåsar.

Väl inne på Flygplatsen i Phuket fick vi en blankett i handen som vi skulle fylla i för att få komma in i landet. Varför i hela fridens namn delar de inte ut den på planet. Vi hade 11 timmar på oss att fylla i den där. Passagerarna hade jublat av glädje över att få en blankett att fylla i där, att få någonting att göra. Sen väntan igen, denna gången på att alla passagerare skulle gå på transferbussen. Och sedan en bra bit att åka, ca 1 timme, till hotellet. Men så slutligen kl 18.30 äntrade vi hotellreceptionen, nåja, det blev väntan igen, alla skulle fylla i blanketter och annat.

So finally, på upptäcktsfärd i Patong.

3. Tankar när man vaknar

Hmmm solfaktor, vilken ska man ta? Normalt tar man ju 15 eller så första dagen, men nu finns det solfaktor 50! Hmm, går inte solbrännan baklänges då?

Hmmmm, badskor ska man kanske ha när man badar, det varnas ju för sjöborrar tror jag de hette. Tänkte först köpa mig ett par flipflop i plast, men de kan man ju inte simma med.

Var är jag???? Nu vaknade Svante också. Och så fort han fick besked om det kastade han sig ur sängen för att ge sig ut och kontrollera grönsakerna på stadens marknader. Själv tänkte jag gå på stranden, men ok jag hänger väl på Svante först då.

4. Thailand är ett civiliserat trafikland

Idag var vi på ett sånt där töntigt charterturist-välkommen-till-möte, ett sånt där Finns-det-svenskt-kaffe-på-risfesten-möte. Mötet i sig är ju inte töntigt, men jag bara ser Sällskapsresan framför mig. Och tänk - vi anmälde oss till 2 dykturer. Yes!! Ska det bli kul eller ska det bli KUL? Sen gick vi och gick vi och letade efter en lunchrestaurang. Det blev en smoothie till mig och en fisksoppa modell stark till Svante. Kan det vara något för Sköllen-köket?

Massage måste vi ha när vi är här, det pratar ju alla om. Åhh, så underbart!! Vi tog fotmassage och pedikyr. 900 Thb kostar det för oss båda, dvs ca 225:- för en dryg timme. Dessutom fick vi bonus arm- och handmassage.

Akta er för vesparegnen
I Thailand gäller inte samma trafikregler som i Sverige. Här går man in på närmaste polisstation och hämtar ut sitt körkort, de bryr sig inte om ifall man kan köra eller ej. Som gångtrafikant får man här lära sig att man aktar sig för bilarna och springer inte bara rätt ut utan att se sig för, det har t o m gathundarna lärt sig, de går över på samma sätt som människorna här. I Sverige går alla gångtrafikanter helt nonchalant över ALLA övergångsställen ( och oft även vid sidan av )  med väl tilltagen marginal utan att se sig för, här i Thailand går man över gatan med livet som insats, och vi har fått reda på att det är inte lönt att bråka om man råkar ut för något, det är alltid Thailändaren som har rätt. Så, på väg hem försöker vi ta oss över den synnerligen vältrafikerade gatan. Och plötsligt ett hål. Men så kommer plötsligt ett vespareng! Och akta er! De kommer i stora klasar och det gäller att inte fastna emellan dem, eller ännu värre att fastna i grillen på dem.

Och just det, det finns en strand här, den skulle man kanske använda..... Vi har varit så upptagna med att sitta på uteserveringar och njuta av den ljumma vinden, eller bara gå omkring och uppleva Thailand så vi har ännu inte nått dit, till stranden alltså. Mer om detta senare

5. Dagens problem....

Att långsamt resa sig ur solstolen, gå ner till det 26 gradiga turkosa vattnet och se om jag gitter bada. Med sådana problem känns januari-sverige väldigt långt borta.

Vi kör verkligen lagom soltakt. Ligger i solstol under parasoll, promenerar lite längs vattnet, går ner och badar, står och torkar i solen, lägger oss och läser lite under parasollen. Jag tror vi kommer att få en alldeles lagom solbränna. Känner ingen panik alls, vi har ju en 10 dagar eller så kvar. Underbart!!

Hela tiden går det en massa säljare fram och tillbaka på stranden. De säljer allt från kläder, solglasögon och melon, till borstar att borsta bort sanden från solstolen med och varm mat (vem som nu vågar köpa det....) och tatueringar. Det som förvånar mig är hur mycket kläder de har på sig. Långbyxor och långärmat och med skor och strumpor, ibland med en tjock jacka. Skyddar de sig kanske mot solen... ?

På den stranden där vi låg igår var det manliga könet kraftigt överrepresenterat. Och jag är övertygad om att ifall jag hade sprungit omkring naken och dansat hula hula så hade inte en käft reagerat. Om däremot Svante hade gjort den dansen naken (och kanske gjort helikoptern... ), hade han fått stor publik och mycket applåder, ja, ni fattar ;-).

Jag känner att det är väldigt svårt att blogga så här på semestern. När vi kommer hem på kvällarna är vi så trötta så ögonen går i kors, eller så är vi på väg någonstans och ska bara inom och duscha eller så. Svårt att hitta lustiga och underfundiga formuleringar under sådan förutsättningar. På morgonen är vi ju lite piggare, men då ska vi iväg. Så idag investerade jag i ett litet block och en penna så att jag kan skriva ner lite anteckningar och komma ihåg vad jag tänkt skriva.

Något som förvånar oss här är att trots att det finns massor med gathundar, så ser man inget hundbajs ute. Konstigt. Men ack så skönt.

I går var vi hos skräddaren, en som vi fick på rekommendation. Gissa vem som ska förnya sina garderober.... På lördag em ska vi prova det vi har beställt, SOM jag ser fram emot det. Helt otroligt. Man bara pekar på en modell som man vill ha, skräddaren föreslår ett tyg, tar mått and thats it! Mer om detta på lördag. (Väl hemma och med lite perspektiv; Varför i hela fridens namn la vi ner tusentals kronor på plagg vi aldrig kommer att använda....?)

Som jag skrev i går promenerar vi i stan med livet som insats. Vår gata (hemma i stan där vi bor... :-) ) har ingen trottoar (när jag tänker närmare efter så har vi inte det på vår väg i Brantevik heller). och de kör som galningar. Så det är lite jobbigt när man ska ut och hem. Ofta sitter de både 3 och 4 på vespan, ofta är minst en av dem ett litet barn. Hur vågar de? Ibland har de en riktigt liten spädis i bärsele på magen....

Vi har ju funderat på att det skulle vara kul att hyra en eller vars en vespa, men efter att ha sett trafiksituationen här, och dessutom förstått att det händer mycket vespaolyckor så blir det nog inte så.

Lite djur har vi träffat på. Det var min stora skräck att här skulle finnas massor med kräldjur, spindlar och annat oknytt. En och annan kackerlacka har vi sett rusa över gatan, en orm såg jag på hotellet igår, den kröp ner i blomkrukan precis bredvid poolen. Gissa om jag såg vattenormar omkring mig när jag tog en simtur på kvällen. Men förmodligen var det väl bara en snok, jag har bestämt mig för att tro det. Och gissa om jag har drömt om att diverse otäckt tagit sig in genom myggnätet via den öppna balkongdörren i natt. Huuuuu så hemskt! Men det är alltså inte så farligt, bara som jag överdriver.

Rattpackstället
Nere i stan finns ett ställe där det finns en "kanal" eller vad man ska kalla det, en å eller så, där finns också lite avloppsrör och så ställer restaurangerna en massa sopsäckar där, gissa om där är mycket gott för en liten råtta??!! Och det svärmar av råttor där. Fy vad äckligt. Som tur är är det en bit från vårt hotell. Men trots graden av äcklighet kan vi inte låta bli att stanna varje gång för passerar och fascinerat studera råttlivet....

Hälsoresa
Det måste vara fullständigt omöjligt att gå upp i vikt här i Thailand. Viiilken underbar mat de har här, och de följer alla hälsoregler vi har hört talas om i Sverige, säkert helt omedvetet. Både Svante och jag har dragit på oss några ofrivilliga kilon i höst och vinter, inte så många, men tillräckligt för att det ska vara jobbigt psykiskt. Fy vad tjock jag är!! Men redan efter några dagar här så känner man hur magen krymper. Vi rör oss ju dessutom på ett helt annat sätt än hemma.

Till frukost äter vi ofta fresh fruit, ananas, melon, papaya och/eller banan (det sista gäller bara Svante, inte jag som de som känner mig förstår). Oh så gott. ibland äter vi på väg till stranden och klockan hinner bli närmare lunch, och då tar vi kanske woukat kött med cashewnötter, lök och lite andra grönsaker. Igår tyckte jag den var mesig, så idag bad jag om en lite mer spicy, i morgon - om jag äter det då - ska jag be om en inte lika spicy. Den var hot. Färsk apelsinjuice, åh så gott när man är törstig!!

Denna kosten kommer vi definitivt att införa på Sköllen när vi kommer hem, i alla fall till vår egen förbrukning.

Och tänk så bra, här kan man köpa ett par äkta RayBan för 50:-!! Helt otroligt! För de måste ju vara äkta, för man får inte föra in piratmärken, inte i Danmark i alla fall.

Trevlig flagga på Stranden i Patong Beach

Nu vet jag att Ola (sonen) skulle trivas här

6. Dagens problem...

...undras om de satte tillbaka alla mina kroppsdelar där de slet av dem från min stackars välslagna kropp.........

"Massas, Massas.." Det finns en jätteuppsjö med massageställen längs gatorna. Vi har ju provat fotmassage och pedikyr tidigare. Har dock fått en lite uppsvullen stortå efter den något ovarsamma "pillningen" med en nagelrensare. Men det går över.

Idag var det då dags för kroppsmassage. Vi hade bestämt att vi skulle ha massage varenda dag, men det har inte blivit så. 250 B för en timme, dvs ca 65:- Sek. Helt otroliga priser. "Hard or soft?" fick vi frågan. Hard förstås, det ska kännas. Efter någon minut ångrade jag mig bittert, så fruktansvärt ont det gjorde. Mellan smärtorna försökte jag väsa fram "Soft, I prefer soft", men hon förstod inte vad jag menade. Ok, tänkte jag..... Speciellt ont gjorde det när hon drog loss fötterna från benen. Eller när hon tryckte in lungorna på mig.... drog vaderna ur led.... De momenten var nog de värsta. Nåja, vi kom ut levande, och det kändes ju förstås alldeles jätteskönt efteråt, jag känner mig 1/2 meter längre än innan. Och jag har kollat, och det ser ut som allt sitter på sin plats.

Igår var vi och åt på kinarestaurang. Eller rättare sagt de hade all möjlig mat där. Men vi var sugna på vårrullar. Och vi hittade ett ställe där de hade det. Vi åt så att vi blev mycket mätta, jag orkade inte äta upp, jag fick 2 glas vin och Svante en öl. Detta kostade motsvarande under 100:- Sek inkl dricks!!! Det känns så himla roligt att kunna semestra på ett ställe där det är billigare än hemma.

Nu ska vi ut och leta restaurang igen, det är kväll här, och sedan är det dags att nanna kudden. Men ve och fasa, vi sover jättedåligt om nätterna. Först och främst är den en otrolig kakafoni av alla möjliga tropiska fåglar utanför vår balkong med omnejd. Så tillkommmer allt bjäfsande och skall från alla gathundar i gransskapet. Varför i hela fridens namn sover de inte om nätterna??? Och som om inte det vore nog så fram på morgonkvisten, ni vet då när man äntligen somnat så gott, då börjar vespaverkstäderna i grannskapet reparera vesporna, rusa motorer och sånt. Ikväll ska jag se om jag kan få tag på öronproppar......

Och jag säger bara, vi har ännu inte åkt Tuk-tuk.....

En av mina favoriträtter, Satay med jordnötssås

Kinesiska vårrullar

McDonalds finns även här... :-)

Vi besökte en stormarknad. Undras vad miljö och hälsa skulle säga om detta?

Men en väldigt läcker grönsaksbuffé hade de

7. Ålderstecken....?

Ligga i solstol under solparasoll hela dagen utom när man står och torkar i solen efter badet, promenera raskt längs strandkanten, hellre ha bekväma skor när man går ut på kvällen än högklackat.... Kan det vara ett ålderstecken... :-)

Igår var vi hos skräddaren och provade. Kul!! 3 klänningar, en kavaj med tillhörande byxor, kjol och väst kommer att ingå i min nya garderob. Svantes kommer att utökas med 2 kostymer och en skjorta. Vi kommer att bli sååå fina. I avtalet med skräddaren ingår att de kommer och hämtar och lämnar en på hotellet. Mycket bekvämt. I och för sig så ingår det i alla utflykter man bokar. Det är så bra.

Utom i går. Via resebyrån vi åker med hade vi bokat en show som heter FantaSea. Vår reseledare hade berättat för oss att det var en massa djur som uppträdde, getter, höns, elefanter och en massa andra. Spännande! Så vi anmälde oss. Skulle bli hämtade 17.15 på hotellet. 17.30 kom vi iväg. Hämtade upp på ett annat hotell, eftersom vi var sena skulle vi hoppa över det tredje hotellet och åka direkt till showen. När vi hade kommit en bra bit, fick reseledaren besked på att vi visst måste hämta dem på tredje hotellet. Vi och våra reskamrater kände att mycket tid skulle gå förlorad, vi skulle bl a hinna äta innan showen, så vi tog Tuk-Tuk sista biten. Sen när vi kom fram var det klydd med att få ut biljetterna. Det tog en bra stund. Därefter flöt allt perfekt. Vi åt en jättebuffé med massor av läckra rätter från indien, Thailand och Japan. 3000 människor utfodrades samtidigt. Och det flöt fantastiskt bra.
Showen var väl så där. Vi hade väntat oss en massa djuruppträdanden, och visst där var ju elefanter som gjorde lite trix, ett gäng höns som kom rusande över scenen (10 sekunder), ett gäng getter som gjorde detsamma, några indiska kor som leddes över scenen av män i lustiga hattar, men det var en stor överdrift att säga att de uppträdde tyckte vi. Förresten så dansades det och sjöngs av lokalbefolkningen också i lustiga hattar, det trollades bort bilar och sågades itu folk, och så smällde de smällare som fick mig att hoppa en meter i stolen. Så vår poäng blev 3 av 10 möjliga. Men det var ju inte showens fel utan reseledarens som hade tutat i oss våra förväntningar.....

Fotografering under föreställningen var strängeligen förbjudet. I meningens rätta betydelse. Risken var ju att vi med hjälp av fotona som vi annars skulle ta där inne skulle kopiera deras nummer hemma i vardagsrummet och göra en egen FantaSea-show... :-) Nej, det var enklare än så, meningen är ju att man ska köpa en massa bilder och album av dem. Och det kan jag väl i ärlighetens namn hålla med om, man kan inte ta lika bra bilder själv.
Innan man fick gå in så visiterades alla 3000 personerna som fick ställa sig i kö och lämna ifrån sig alla kameror och kameratelefoner (det innefattar väl nästan alla telefoner idag...). Sen när de 3000 personerna skulle ut så var det bara att ställa sig i kö igen och hämta sin kamera. Som tur var satt vi så bra till att vi kom ut snabbt och kom långt fram i kön.

Nå, sen skulle vi hem också. Vi hade fått luddiga instruktioner av reseledaren att vi skulle träffas utanför. Hmm utanför entrén eller utanför själva "Teatern"? Vi och våra 4 reskamrater från Tuk Tuk-färden ställde oss utanför entrén för då kan reseledaren inte undgå att se oss när hon kommer ut. Och där stod vi och väntade. Och väntade. Och väntade. Till slut var hela området tömt och vi insåg att bussen nog lämnat utan oss. Lösningen fick bli..... Just det Tuk-Tuk. Men resebyrån ska få höra ett och annat av oss när vi kommer hem..... Det som nästan retade oss mest var att ingen av reseledarna hörde av sig någon av de kommande dagarna heller för att höra så att vi kom hem ordentligt. Det gjorde i alla fall mig riktigt irriterad. De slarvar bort sina gäster och kollar sen inte ens upp så att de är ok. Dåligt!

Här i Phuket finns det kvinnor och män, och så finns det LadyBoys. Och hur känner man igen dem? Jo, det är de vackraste flickorna med det längsta håret, den häftigaste makeupen, de snyggaste klänningarna och de högklackigaste skorna. Ser du en sådan person så kan du slå dig i backen på att det är en LadyBoy, dvs en man som klär sig i kvinnokläder och (tror vi) har opererat sig till kvinna.

Idag (söndag) skulle vi egentligen ha åkt ut och dykt och snorklat, men turen blev flyttad till nästa söndag. Men det gör inget, för vi har anmält oss till ytterligare en dyktur i morgon. Så blir det lite mer utspritt under veckan.

Och jag säger bara Nu har vi åkt Tuk-Tuk

8. Motion på semestern

Jag hade precis börjat bli så flitig med träningen, men så dök denna resan upp och fördärvade alltsammans. Tänkte jag först. Men ack nej, vi promenerar varje dag långa sträckor, både i stan och på stranden. Så det blir nog en hel del motion av det i alla fall.

Dottern Marie introducerade sin förfallna f.d. vältränade moder för siten FunBeat (www.funbeat.se). Det är en trevlig site där man bl a planerar och registrerar sin träning. Det triggar en lite grann har jag märkt. Och så kom jag på att jag mycket väl kan skriva in promenaderna. Så nu är jag på banan igen. Skööööönt!!

Här i Phuket finns nästan bara jättefina stora blanka bilar. Nästan alla av japanska märken, men 2 andra märken har vi sett här. Flera stycken gamla Volvobilar, ni vet den där avklippta modellen som kom på 80-talet, och igår såg vi en SAAB. Svante säger att han har sett någon BMW här också. Just Saab och Volvo:na har sett lite medtagna ut, men alla andra bilar är så blanka och fina, och det förvånar mig lite.

Idag har vi varit på stranden. En hääärlig dag. Vi har badat många gånger. Jag tror det var ca 28 grader i vattnet. Och så ligger man där i sin solstol, känner att solen börjar bränna på foten. Då kommer det genast en badstolsvakt springande och flyttar parasollen. Inte nog med den servicen, de vaktar också våra grejor när vi badar eller promenerar längs vattnet. Det är så skönt. Man är inte ett dugg orolig för att grejorna ska försvinna. Men för att inte utmana ödet tar vi så klart med oss pengar och kamera när vi promenerar längs stranden.

Den här resan blev ju väldigt hastigt påkommen, men jag läste på lite grann i alla fall. Och jag läste att det finns sjöborrar här och att badskor rekommenderas. Huuu tänkte jag, klart jag måste ha badskor. Så första dagen letade jag överallt efter badskor. Inte flipflop för de ramlar bara av när man simmar, utan sådana med häl i. När vi så kom ner på stranden för första gången var där inte en käft bland alla dessa tusentals badande människor som var klädda i badskor. Gissa om jag var glad att jag inte slösade pengar på sådana, dessutom hade jag känt mig riktigt nördig. Och inte en sjöborre har siktats än. Och nu spanar jag inte efter dem längre.

Däremot kryper det små vita krabbor på sjöbotten. När man pillar på dem skyndar de att gräva ner sig i sanden, och så uppstår det ett litet hål. Ett intressant fenomen att stå och titta på när man står och torkar.

När vi går till stranden äter vi frukost hos Monsieur Bernard som har ett ställe precis där vi brukar ligga. Klockan brukar vara lite mer än frukost (runt halv 11, 11 eller så) när vi kommer så långt, så för min del blir det ofta wokad biff med cashewnötter, eller satay med jordnötssås eller nåt sånt, och Svante brukar välja färsk frukt, eller någon stark soppa eller så. Och ibland kan vi gå upp från stranden för att svalka oss med ett glas vitt.

Vi läste att det skulle vara så dyrt med vin här. Och det är klart, väljer man de fina sorterna så är det helt rätt. Men ett glas av husets vita eller röda är helt ok. Och priset för ett glas husets ligger runt 20-25 kronor. Helt ok.

Det har varit lite konstigt i vattnet idag. Vattnet var väldigt högt länge, det brukar börja dra sig tillbaka runt middag. Men när kl var 15 stod det lika högt som när vi kom. Och det var lite vågor och det var ett starkt drag i dem. Inte så det var farligt att bada, men ändå. Och det fick våra tankar osökt att tänka på tsunamin. Hur kände folk det när det stod som vi gjorde där i vattnet och det började dra sig tillbaka? Och hur långt ut i havet blev det torrlagt? Fruktansvärda upplevelser måste det ha varit så klart. Men vi känner ingen oro alls. Varför skulle det hända precis här igen?

Bekväm vind
Fattar ni vad jag menar? Det är riktigt varmt, och kommer en sån där härlig svalkande bris... Underbart! Sånt väder har det varit idag.

9. Chauffören som inte hann börja innan han slutade

Hahahaha, vilken dag vi har haft idag!! Vi hade fått besked på att vi skulle bli hämtade vid hotellet 8.00 för att åka på snorklingsutflykt. Vi var på plats i god tid (och alla ni som nu känner oss och säger jaja, vi vet väl hur punktliga ni är kan glömma allt om detta. Vi har gjort fullständig revolt och kommer alltid i mycket god tid till våra möten nu för tiden. Här i alla fall när vi har semester). Klockan blev 8 och hon blev halv 9. Ingen pick up. Slutligen kommer då en gammal sliten pick up som med skrikande bromsar tvärnitar på hotelluppfarten. 45 minuter försenad. ”Solly, solly” (sorry, sorry) säger den thailändske chauffören. Vi har fått reda på att man inte får skälla och skrika på en thailändare för då tappar de all respekt för en och anser att man inte kan kontrollera sin kropp. Så vi nickar bara leende till chauffören, och säger tack tack och så kör vi vidare. Eller hoppar vidare. För som jag tidigare nämnt så när thailändaren vill ha ett körkort så går han in på polisstationen (en ålder av 18 år måste han (för vi har bara sett manliga förare hittills) dock ha uppnått) och så får han körkortet och polisen bryr sig inte ett dugg om ifall han kan köra eller ej. Anledningen till att chauffören var sen var säkert för att han skulle inom och få sitt körkort, för vi insåg snabbt att någon träning hade han definitivt inte!

Växla från ettan direkt till fyran, det gör väl alla?? Och i de allra värsta och brantaste uppförsbackarna kör man i ettan hela vägen upp så att motorn riskerar att skära eller koka. I de brantaste nerförsbackarna (där det dessutom står skyltat Low gear) kör man i fyran så att man säkert får upp farten… Hahaha… Vi kör in på nya vägar, vi får motorstopp både här och där. Som tur är startar bilen igen…. Fler gäster ska hämtas upp på andra hotell i andra delar av Phuket. För tredje gången kör vi samma gata fast nu på andra hållet. Vi stannar till vid ett hotell, chauffören springer av och kollar, pratar med en vakt, in i bilen, rivstartar och gör en livsfarlig sväng över heldragen linje mitt i rusningstrafiken. Ilskan tutor, bromsar skriker…. ”Solly, solly”. Jag säger på skoj att det är säkert hans första dag på jobbet….. In i smågator, ut på stora gator. Fel växel i, motorstopp. "Solly, solly". Vi stannar till vid ytterligare ett hotell. På den gatan där vi redan kört 4 gånger. Svante skrattar högt. Chauffören av igen och pratar med någon. In i bilen, iväg med rivstart. Grrgg, växellådan får sig en ny omgång, jag håller för öronen. Tillbaka igen. Ut på stora strandvägen. Tvärnit, hoppsan där borta skulle jag nog in. Stannar, backar i rusningstrafiken..... Livsfarligt! Tillbaka. In i en liten gata. Ett hotell. Och yes!!! Rätt denna gången. En dansk kvinna med ett lite mer ansträngt leende än vi hade. Men man ser tydligt att hon också fått lektionen om att man inte får skälla och man måste berömma hennes förmåga att behärska sig. Nu är det bara så att nu är klockan 9.30, och båten skulle gå kl 9.00. Och vi ser på listan att vi ska vara 8 personer. Detta innebär att vi har flera ställen kvar att hämta folk på. Hujedamej…. Hur ska detta sluta?? ”Solly, solly” . Bilen hoppar ut på vägen igen. Det kommer en vespa. Pickupen får motorstopp i rena förskräckelsen. ”Solly Solly”. Nu börjar t o m chauffören se det omöjliga i denna historien och han slår sig själv hårt i pannan i ren förtvivlan. Med båda händerna. Men hallå där, vem styr?

Tillbaka igen. Med skrikande bromsar stannar vi vid ett av de hotellen vi stannade för en halvtimme sedan. Men nu kör bilen upp framför entrén istället för att stanna på andra sidan gatan. Och här hittar vi då ytterligare 2 personer – ett norskt par – med sammanbitet ansiktsuttryck. ”Solly Solly” (det är de enda två engelska ord chauffören kan). Men även norrmännen behärskar sig. Men vi är fortfarande bara 5 personer. 3 återstår. Och klockan har passerat 10. Ryck’n knyck och så iväg. Morotstopp. På det igen. Fram och tillbaka. In på en mack. Nu måste vi tanka. Varför gjorde han inte detta innan han började denna utflykt? Men det är klart, han har väl kört slut på all bensinen. Men han tankar inte fullt, nej, bättre att tanka en gång till snart.

In på ytterligare ett hotell där vi stannat tidigare. Tvärnit. Bildörren åker upp och chauffören formligen kastar sig ut. Pratar med någon. In igen – och nu ser han väldigt härjad ut i blicken - och iväg bort till hotellentrén. Och där! Ytterligare passagerare. En inte lika behärskad skandinav väntar. Och 2 glada japaner. ”Solly Solly”. Skandinaven mumlar svordomar i skägget. Japanerna säger ”Hully Hully” (Hurry, hurry) och ler artigt med hela ansiktet. Men…… plötsligt inser chauffören att det bara finns plats till en person till. Hmmmm, vad gör vi nu?? Japaner är ju ett innovativt folkslag, och det slänger sig in båda två i framsätet, bredvid chauffören. ”Hully Hully” säger de glatt. Vi andra undrar spänt var chaufförens assistent (som varit med hela tiden och suttit sammanbitet tyst i framsätet) ska sitta. Eller ska vi lämna kvar honom??? Plötsligt får chauffören en lysande idé. Aha, jag tror att jag har sett ett extra säte längt bak. Sagt och gjort. Chauffören och hans assistenten börjar bygga om bakre delen av bilen, och Hepp!! Bilen har plötsligt ytterligare 3 platser. Varför gjordes inte detta innan avresa från kontoret…? Omflyttning av passagerare och så iväg. Det går UNDAN nu! Vi håller andan och ber till Gud att det ska gå bra. Heldragna linjer respekteras inte och varför köra om EN bil när man kan göra cirkusnumret att på en slingrig bergsväg med heldragen mittlinje att köra om en vespa som kör om en bil? Samtidigt som chauffören pratar i båda sina mobiltelefoner. ”Var är du? Var är du?" Vid det tillfället visste vi inte att det var guiden som ringde –men det för stod vi senare. Han ni sett Muncks Skriet? Då vet ni hur vi alla passagerare såg ut.

Äntligen ser vi Kon Tikis kontor. Tvärnit. ”Solly Solly”. Ut från kontoret kommer två ljusa tjejer – våra snorkelinstruktörer – och ber så mycket om ursäkt, och berättar att det är chaufförens första dag på jobbet. Hahaha! Nu ska de också in i bilen, men vi ska bara åka några minuter så de tränger sig in i framsätet, upptryckta mot framrutan. Innan vi kör prickar guiderna av sin deltagarlista. ”Aspelins”, ”ja, det är vi”, ”Bente”, ”ja det är jag” osv. Hon berättar att 2 personer hoppat av pga den försenade hämtningen. Märkligt, här saknas inga två personer, vi är fullt antal. Så tittar hon på japanerna och frågar vad de heter. Leende som alla japaner är i alla lägen berättar de vad de heter. Guiden kollar listan…. Ser frågande ut och japanerna börjar bokstavera sina namn. Och då kommer det fram att chauffören har tagit med sig 2 japaner för mycket. Dessa två herrar skulle inte alls åka med denna bilen till detta stället.. Hahahaha!! Gissa om vi skrattade. Men inte förrän japanerna inte hörde oss mer. För de steg av där, och vart de tog vägen och vad som hände dem, ja, det förtäljer inte denna historien.

Med en rivstart la chauffören i backen och hann fälla 2 vespor innan han lämnade av oss vid speedboaten som skulle ta oss ut på vidare äventyr i Thailands paradisiska övärld.

Fortsättning följer………

10. Snorkling i korallreven

Så var vi äntligen första delen av denna utflykt över, och 1 1/2 timme försenade kunde vi glida ut med speedboaten från Chalong Pier. Vi var 6 förväntansfulla passagerare, vid mycket gott mod trots alla eskapader på vägen.

Men nu skulle vi få uppleva Thailand från ytterligare ett perspektiv, under vattnet. Det hade vi sett mycket fram emot.

Första stoppet gjordes på en ö som heter Koh Khai Nui. En liten liten ö. Här skulle vi introduceras i snorklandets hemligheter. Simfötter, cyklop och snorkel på. Och så ut i det härligt kristallklara turkosa vattnet. Och vilken upplevelse! Och detta var ändå bara inne vid strandkanten. Vågade oss inte för långt ut så här i starten. Man vet ju inte vilken ful fisk man simmar in i. När vi hade övat en stund var det dags att åka vidare med båten. Koh Khai Noi var nästa mål. Där skulle vi få en god lunch. Men först lite bad i detta otroligt klara vatten. Blå lagunen – släng dig i väggen! Och sen en promenad runt hela ön. Tog 10 minuter.

Så dukades lunchen upp. Den ena thailändska läckerheten efter den andra. Åh så gott. Att sitta där i värmen under en parasoll och äta god mat, och med hela den blå Andamansjön med sina underbara öar som utsikt. Går inte i ord att beskriva.

När vi satte oss vid bordet för att äta var det uppdukat med tallrikarna upp och ned. Och det gick inte att undgå att se. Alla de läckra faten skickades runt, man vände på sin tallrik och la upp maten. Alla utom en av våra norska reskamrater. Hon la upp den ena läckerheten efter den andra på den upp- och nedvända tallriken. Först när en servitör kom och la upp ris på våra tallrikar upptäckte hon att tallriken var upp- och nedvänd. Inte bra för en norrman att göra något sådant när en svensk ser på. Nu var detta en norska med humor och hon insåg själv det lustiga i situationen.

På väg till nästa destination Coral Island stannade vi till mitt ute på havet och snorklade från båten. Där var så otroligt mycket fiskar så det nästan kokade, speciellt när man slängde i mat. Tänker med en rysning på pirayor. Här fanns dock en del brännmaneter så undertecknad vågade inte snorkla här. En av tjejerna som var med blev bränd lite nätt av en.

Så vidare till Coral Island. Här låg vi i länge och snorklade. Havsbotten var väldigt spännande här, massor med färgglada fiskar, sådana som man ser i akvarium, men modell större, snäckor som lurar på fisk, koraller med mycket spännande och vackra invånare. Det var första gången vi snorklade, men definitivt inte sista.

Sen var det dags för en sista härlig åktur på båten in till land igen. Behöver jag skriva att det var en annan chaufför som hämtade oss och körde oss hem ☺? 

Thailändarna är ett lyckligt folk och hur kan man vara annat än lycklig när man lever i ett sånt här paradis med ett sånt här klimat? Det är så obeskrivligt vackert. Just det här att komma ut med båt och få se allt på lite avstånd. En fantastisk upplevelse.

11. Snappat upp vid poolen

Mannen satt o njöt i skuggan under ett träd utanför lobbyn, lyckan var nästan fullkomlig. Solen sken, törsten nalkades med stora steg och hustrun deklarerade att hon måste lämna skuggan för ett besök dit även kungar går till fots!
- Hent mig en öl!
- Va????!!!!
- Har Du lort i örerne??
Efter en kort stund kom hustrun tillbaks, satte en öl framför sin man - sade inte varsågod.

På Bangla Road. Snygga killar

12. Fåglar i bur....

Utanför vart och vartannat ställe, butiker, restauranger och annat, hänger det en bambubur med en fågel i. Är det någon som kan berätta för oss varför alla har en burfågel. Är det pga tsunamin? Att djur märker så fort det händer något i naturen?

Hundgänget
Vi är såååå irriterade på Aristodogs. Det är ett gäng med hundar som håller till utanför vårt hotell. Mellan 4 och 6 st. Och de är busar! Ärligt! De hittar på så mycket skit, precis som om de var ett ungdomsgäng.. oj, nu lät jag som en riktig pensionär... :-)

Torbjörn Lagmark, jag vet att du NÄSTAN blivit biten av en torsk och därför högst motvilligt badar, men idag blev jag knipt av en krabba... Han bet mig i hälen. Såååå rädd jag blev.

Och.... när vi har varit hos skräddaren ska vi göra fiskmassage..... Man sätter ner fötterna i ett akvarium med fiskar (liknar de malar vi hade i akvariet förr i tiden, och som höll rutorna rena från alger). När man tittar på dem som sitter där med fötterna i fiskdammen, så fnittrar de. Skulle tro att det killar. Outhärdligt. Rapport om detta senare idag. (Klockan är nu 17.45 lokal tid (Thailand))

13. Fiskbiten

Det är väl en av de grejor vi hann snappa upp mest frekvent innan vi for, ni måste bli masserade. Och det finns ju massörer i varje hörn. Utanför massagebutikerna - eller vad man ska kalla dem - står ett gäng små vackra thailändskor och ropar "Massas, massas" eller "Massa, massa" till alla som går förbi. Och det är billigt. 1 timmes massage för 50:-. Och de är duktiga också. Även på stranden kan man få massage.

Vi har ju berättat tidigare om när vi provade fotmassage och thaimassage. Sedan har vi också provat ansiktsmassage, hårmassage, handmassage och oljemassage. Och igår provade jag fiskspa. Häftigt. Lite nervös var jag dock när jag stoppade ner fötterna i vattentanken. Men det var jättehäftigt. Det killade lite behagligt under hela badet och Svante sa att jag var ett stort leende hela tiden.

Fiskarna heter Garra rufa och sägs bota psoriasis, finns många studier på att det verkligen funkar. Nu har jag ju inte psoriasis, men jag kunde ju ha fått om jag nu inte hade badat fötterna tillsammans med fiskarna :-) Fiskarna äter gammal hud (eller sjuk hud om man har någon åkomma) och injicerar samtidigt ett ämne i huden. Mycket intressant. Och fötterna var verkligen mjukare och finare efter badet.

By the way så har jag blivit biten - eller knipt heter det kanske i detta fallet - av en krabba också. När jag badade. Huuuu så otäckt. Satte ner foten och kände hur han grabbade tag i hälen på mig. Men jag slet mig loss från detta jättemonster.... Hmmm, nåja, det var nog bara en liten en, för han fick inte riktigt tag, hade väl en lite för liten klo, men obehagligt var det. Det ligger säkert mycket gömt under sanden som man inte ser.

Jag säger bara, det blir en dag på stranden......

14. Hjälp!! Utan bok på stranden.....

Jag tog alldeles för få böcker med mig har jag upptäckt. Det har varit så underbart vilsamt här, och vi läser och läser. På stranden, i sängen när man vaknar lite för tidigt på morgonen, på kvällen innan man ska somna. Sen gick det ju en hel extradag på Kastrup där många sidor i första boken avverkades. Och sedan hade jag någonstans räknat med att det skulle visas film på planet när det var en så lång resa, men där fanns ju ingenting, absolut ingenting att vare sig se på eller läsa, vilket gjorde slut på första boken.

Och i går drabbades jag då av detta tillstånd, ingen bok att läsa på stranden. På hotellet finns ju en del, men vi har bara hittat 2 svenska och de har jag lånat och hunnit igenom. Visst går det att läsa på danska och norska, men jag vill helst ha en svensk. I den lokala bokhandeln fanns det 2 svenska böcker och de har jag inköpt. Den ena har jag läst ut nu, och den andra vill jag spara till hemvägen i planet. Hemska tanke att bara sitta där och glo rätt framför sig i 12 timmar.

Men nu har vi hittat en annan bokhandel som vi ska kika in i och se om de har något svenskt. Annars får det bli några engelska böcker. Vi får se.

Det finns väl inget så underbart som när man ligger under en parasoll på stranden, solen steker ovan parasollen, men i skuggan av den är det svalare. En mild bris fläktar. Och där ligger man med en spännande bok som man inte kan släppa taget på. Emellanåt går man ner och badar och svalkar av sig. Man blir ju inte så solbränd förstås, men jag tror att det är ett vettigt sätt att sola på.

Igår när vi låg där och njöt under vår parasoll, blev himlen plötsligt alldeles svart. Nästan helt utan förvarning. Vi skyndade oss ner och bada, och när vi kom upp drog en jättevind över stranden, och solparasollerna flög omkring. Strandvakterna rusade runt och fällde ihop så många som de bara hann. Och så plötsligt var regnet över oss. Häftigt! Där satt vi sen på favoritstrandbaren Chez Bernard - där vi äter frukost varje morgon, och ibland lunch om vi är hungriga - och tittade ut på ovädret.

Solstolskillarna ja. De är helt fantastiska. Alltid samma två killar, och de hälsar alltid så trevligt när vi kommer, de har ju sett oss nu i snart 14 dagar. När vi ligger där i våra solstolar kommer de fram då och då och flyttar parasollen till oss, sopar bort sand från madrassen, och så tittar de till våra saker när vi badar. Vi är inte ett dugg oroliga att lämna sakerna. När vi promenerar längs vattnet och är borta någon timme eller så tar vi dock med oss pengar och kamera, man ska inte utmana ödet.

Och det är väl så vi har känt hela tiden här. Det är klart att det måste finnas någon kriminalitet här, men vi känner oss väldigt säkra när vi är ute, även om det är sent.

Varning för fulla! "Drunken people crossing", hahahaha!

Vi såg ett ungt engelskt par (de såg riktigt fräcka och nonchalanta ut) som knyckte en kundvagn på ett affärscentrum och använde den som barnvagn när de skulle gå hem. Svante och jag blev - som alla andra gamla pensionärer - förbannade. "Fy så gör man inte!" "Hoppas det kommer en polis när de kommit nästan ända hem så de får gå tillbaka med vagnen..." Vi gick bakom dem en bra bit, svårt att gå om för det är smala trottoarer, och affärsinnehavarna längs gatan blev märkbart upprörda av stölden och någon sa till dem att de skulle gå tillbaka med vagnen. De kunde få problem med polisen sa han. Hihihi, tyckte vi, det kunde de gott ha. Det engelska brottslingparet stannade och diskuterade. Vi gick vidare så vi vet inte riktigt hur det slutade.

15. Smart trafikljuslösning

Som jag skrivit tidigare så är ju trafiken helt sanslös här. De kör som de vill, och det är med livet som insats man korsar gatorna. Här är det minsann ingen som bryr sig om fotgängare på övergångsställe - vilket både Svante och jag i och för sig har prisat, för i Sverige (och andra delar av Europa) är det helt galet på andra hållet. Folk bara går rätt ut i gatan och förväntar sig att man ska kunna stanna på en 5-öring, speciellt svårt i vinterväglag. När man väl lyckas hitta en liten liten lucka så att man kan smita över en fil så måste man stanna mitt i gatan, för bilarna i de andra filerna kör glatt om trots att det är övergångsställe. Och grön gubbe finns inte här. Det är bara bilarna som har trafikljus. Men det är i alla fall smart, för sidan om det vanliga trafikljuset finns en digital klocka som visar hur långt det är kvar till ljuset slår om. Det tycker jag vi borde ha i Sverige med.

Vi har sett flera stycken åka fast för att de inte bär hjälm. Men det gäller ju bara chauffören förstås. Man får vara så många man vill och kan på en vespa (eller scooter eller vad det nu är) och vi har sett så många som 5, 6 personer och ibland en liten hund eller något på samma 2-hjuliga fordon. Ofta har de också en massa grejor med sig som de håller. Ibland pratar de i telefon samtidigt som de kör. Men så händer det också en del olyckor med scootrarna. Det är bara chauffören som måste bära hjälm. 500 B (ca 125:-) kostar det i böter.

En Blåsfisk som vi träffade på.

Vår strand

Hur tolkar men denna skylten? I bilen får bara vistas Vip-medlemmar, det finns en karaoke-anläggning och dvd-biograf ombord, man får inte röka, man får inte ha med sig hundar, ej heller blåsfiskar eller kastanjer eller vad nu nästa symbol kan betyda och sist men inte minst...... ? Hahaha

"Tonight, tonight, big fight tonight". Högtalarbilar körde runt runt på gatorna och utropade kvällens thaiboxningsmatch. Och det är inte bara thailändska killar som boxas, utan killar av alla nationaliteter och t o m en och annan tjej, här en svenska

Saluhallen

Vi besöker den lokala saluhallen i Patong och Svante är i extas.

Kycklingar och grodor, och det är inga dåliga grodor

Färska råvaror, fiskarna lever fortfarande här

Tonfisk

Härliga skaldjur, nyfångade och levande

Elverket på utryckning. Här gäller det att veta vilken kabel som hör till vad

Vi lämnade in tvätt. För 25:- fick man ca 2 kg tvätt tvättat och struket. Nästa gång ska jag ha ännu mindre kläder med mig hit, och så lämna in på tvätt istället

Det fanns massor med gathundar, men också väldigt många hundar med ägare. Denna lilla näpna varelse låg ofta och sov i mattes mopedkorg

Busgänget Aristodogs. Detta gäng som ibland bestod av ännu fler än dessa ställde till mycket bus och höll ett farligt väsen på nätterna. De var som ett riktigt ungdomsgäng

Mesigt! Här får ju plats till minst en person till och en liten hund.

16. Cashewnut fabriken

Åtminstone en bussutflykt måste man ju på, om inte annat så för att undersöka omgivningarna lite närmare. Sagt och gjort. Resebyrån ordnade en gratis bussutflykt för sina turister. 12.55 skulle vi hämtas av bussen och vi kom väl ner 5 minuter innan. Vi satte oss ner och väntade. Vår värd undrade vad vi väntade på. Vi berättade vad vi skulle och då berättade han att bussen hade gått för en stund sen. "Va!!!!???" Nu var måttet rågat! De hade kommit för tidigt och inte ens brytt sig om att knacka på vår dörr. 1 rasande Aspelinare är illa nog, men två!!! Det är såååå mycket som inte fungerat på den här resan, och detta var droppen. Vi visste att det var samling på ett hotell som inte låg alltför långt bort. Vi tar en Tuk Tuk tänkte vi, men för första gången kom det ingen Tuk Tuk på gatan. Så plötsligt bromsar en bil in bakom oss, det var den omtänksamma värden som erbjöd oss skjuts. Vi gick med raska och bestämda steg in på resebyråns lokalkontor som ligger på det närliggande hotellet, fullständigt rasande. Det stod charterturist stämplat i pannan på oss. Vi berättade vad vi tyckte och tänkte om resebyrån, att vi har accepterat alla missar hittills och bara smilat och sagt att det är ok. Men nu får det vara nog. Kändes bra att få rasa av sig lite, och vi hade ju inte missat stora bussen, så vi la det bakom oss och såg fram emot en trevlig eftermiddag.

Och det blev en trevlig och mycket informativ tur. Vi fick lära oss mycket om Thailand och dess invånare. Vi besökte ett tempel, med ett träd under vilket Buddah för länge länge sedan satt och mediterade i 40 dagar. Otroligt vackra omgivningar.

Elefanten är viktig för thailändaren. Det fanns elefanter överallt både levande och konstgjorda, de sistnämnda i alla möjliga färger och former

Ett cashewnötsträd med konstgjorda frukter, för att visa hur frukterna ser ut

Så var det dags för ett besök i cashewnötfabriken. Vi fick lära oss att alla cashewnötter skalas för hand, kan det verkligen vara så? Med tanke på hur många cashewnötter bara Svante och jag satt i oss på den här resan..... Själva fabriken fick vi inte gå in i, men i butiken hade de riggat upp några fabriksdamer med medhavd maskin, och vi kunde titta beundrande på deras hantverk. I butiken fanns det sedan massor med smakprov på cashewnötter med chili, med Tom Yang, med choklad och en massa andra smaker. Min favorit var cashewnötter med honung och sesamfrö. Mums! Men de med choklad var också väldigt goda. Många av de andra var lite för starka för min smak.

Här rensas nötterna för hand

Svante ville också prova....

Cashewnötoljan, spännande produkt. Får dig att känna dig uppiggad, energisk och stark, reducerar inflammationer och infektioner i andningvägarna och stärker dina lungor. Om man dricker juicen regelbundet förebygger den förkylningar, reducerar allergiska symptom. Det finns också tecken som tyder på att de anacardica syror som finns i cashewnötter hämmar tillväxten av cancertumörer som bröstcancer. Anacardica syror ger resistens mot små skadeinsekter (bladlöss, kvalster och spindlar), gäller nog växter :-)? Lindrar hosta och halsont, gör din röst klar (nu kan man kanske slå sig in på sångarkarriär, se upp Idol, här kommer vi!). Balanserar Yin och Yang i din kropp. Hjälper till att reducera symptom av dysenteri, magsår och kroniska magsjukdomar. Motverkar uppkastande (alltså kräkningar), är urindrivande, utdriver njursten och svett, förbättrar kroppens motstånd mot veneriska sjukdomar. Ger värme till kroppen (och det behöver inte jag just nu, jag har kommit i DEN åldern :-) ) och förbättrar syn och minne. Ojojoj, vad är det inte bra för? Vi kommer att bli som nya! Och sist men inte minst så kan man göra drinkar på juicen. Man använder då vodka, whisky, cognac, gin, öl eller vin som man blandar med juicen, sätter till en nypa salt och skakar väl i en shaker, och Hepp, så har vi fått en Paradise cocktail

Sista anhalten var Gems Gallery, världens största guld- och smyckebutik. Och den var verkligen stor. Först fick vi se en film om pärlor och ädelstenar, sen fick vi gå in i butiken. Och så mycket fint. Alltifrån ädelstensbeströdda jättestora påfåglar för flera 100.000-tals kronor, till små örhängen och berlocker för några hundralappar. Med sig hade man hela tiden en expedit som gjorde allt hon kunde för att man inte skulle lämna utan att ha köpt något. Utanför butiken fanns en bar, kanske mest för uttråkade äkta män som kunde ta en gratis Singha medan hustrun handlade smycken.

Fried beef with cashewnuts, en av mina favoriträtter hos Chez Bernhard. Denna rätt åt jag till frukost de flesta dagarna här

Vad säger Arbetsmiljöverket om detta? Gubben längst till vänster balanserade på en stång.... och de andra klättrade på balkongerna. Både Svante och jag fick andnöd när vi såg dem

17. Zoegas kaffe i Thailand

Zoegas kaffe i Thailand,

Singha Öl ser till att folk blir friska i Phuket, i alla fall står det ungefär så på sjukhuset. Detta väckte min nyfikenhet och jag beställde tid med den alldeles ansvarige för detta samarbete.
Sawasdee krap, sa den Thailändske mannen framför mig!
Sawasdee krap, svarade jag och gjorde wai – den thailändska hälsningen – berättade var jag kom ifrån och varför jag besökte honom.
Intressant, en farang som inte är sjuk, i alla fall inte synligt, tänkte nog mannen framför mig.
I staden där jag bott finns ett stort sjukhus som under många år serverat ett gott kaffe och tillika gett generösa donationer till sjukhuset i form av forskningsbidrag.
- Ahh, vilket klokt samarbete och vilka förståndiga människor i ledningen, sa mannen framför mig, dock inte på skånska.
Jag frågade vidare hur han trodde att Singha skulle uppfatta deras samarbete om de serverade Chang Öl från restaurangerna på sjukhuset och hur de skulle påverka deras samarbete?
Han tittade på mig som jag just berättat att de växte riktiga pengar på träd!
- Jo, nog behövde den här farangen vård, tur han kom till ett sjukhus där man kunde utföra lobotomi!
Jag visade min gode vän Torbjörn Lagmarks blogg om högst detsamma fenomen om kaffet på sjukhuset jag just nämnt, översatte så gott jag kunde, att man bytt till ett annat kaffemärke inom det svenska sjukhusets väggar!
- Det måste vara ett förbannat gott kaffe och så medförde det väl att sjukhuset fått större anslag, bättre utrustning, fler platser inom utbildningar som detta kaffemärke sponsrade på universitetet från kafferosteriet.
- Jag betvivlar att detta är fallet, svarade jag!
Mannen framför mig sneglade på träden utanför för att förvissa sig om att det börjat knoppa småsedlar som skulle öka i valör med tiden på träden!
Han satt tyst i nästan en hel minut!
- Det är lika lätt att hitta folk som tänker långsiktigt som att hitta höns med tänder sade mannen, tackade för samtalet, avbokade min operation, frågade om han fick bjuda på lunch för att fortsätta diskussionen med en man från en så främmande kultur och tankesätt.
Gissa vilken öl som kom in innan maten?

Svante

18. Resan närmar sig sitt slut

Oj oj oj, nu går vi in på sista dygnet i Thailand. I morgon kl 16 (lokal tid) blir vi hämtade för transport till flygplatsen. Resan hem kan ju knappast bli värre än resan hit.

Vi ser tillbaka på två fantastiska veckor. Jag var lite orolig innan vi åkte. 16 dagar, jag kommer att längta hem. Men alls icke. Inga problem alls att vara borta så länge. Skulle mycket väl kunnat stanna här några veckor till.

Vi har legat rätt så lågt här, har varit på lite utflykter och så, men har till största delen legat på stranden och badat, solat och läst, gått på stan och insupit atmosfären och miljön. Och planerat hur vi ska lägga upp nästa resa hit nästa år, för återkomma det vill vi. Och då kommer det att bli en lite annorlunda resa, för nu har vi bekantat oss lite med kulturen här, sett lite vad man kan göra, vad saker och ting kostar osv. Och framför allt, så ska vi stanna några veckor till.

Snorklingen var något vi uppskattade väldigt mycket, och det var definitivt inte sista gången. Även i Brantevik finns ju spännande vatten, så det blir att köpa snorkel och cyklop när vi kommer hem. Men drömmen är ju naturligtvis att återvända till detta paradis med sin egen snorkel och studera korallreven. Vi vill även lära oss dyka. De har kurser här på några dagar, kostar inte så förtvivlat mycket. Och är man här några dagar så kan det definitivt vara lönt.

Men nu är vi laddade inför det arbete som väntar oss där hemma. Ska bli riktigt roligt att sätta tänderna i lite riktigt arbete. Vi har ju varit insnöade (mer än vanligt) sedan i stort sett början av december.

Minner om att det inte var så förfärligt länge sedan det var en tsunami här

Hu, han ser farlig ut

Gatliv

Mmmm, ser gott ut

Vars en sådan här portion, en Fanta och en Singha, ca 50 SEK alltså 25 SEK/pers. Man kan leva billigt här om man vill

Yummi yummi!

19. På väg hem

Hemresedagen är alltid lite jobbig, det är bara en lång väntan, såvida man inte reser på morgonen. Vårt plan hem skulle lyfta kl 19. Utcheckning kl 12. Inte lönt att göra något, så vi stannade vid hotellets pool och läste och solade, tillsammans med de av hotellets övriga gäster som också väntade. Kl 16.00 skulle en mindre buss hämta oss, och köra oss till ett annat hotell där de stora bussarna väntade. Vid halv 3-snåret gick vi iväg och åt lunch och var tillbaka i god tid, 40 minuter innan vi skulle hämtas. Men vi hade knappt satt oss ner förrän den lilla bussen kom, och 35 minuter före utsatt tid körde bussen, tack och lov att vi inte stannade längre på restaurangen, eller använde den sista väntan till en promenad. Vad är det för fel på den här resebyrån??? Varför kan de inte hålla de utsatta tiderna. Sen fick vi vänta en bra stund uppe vid det andra hotellet innan vi slutligen fick lov att sätta oss i bussen. And off we went. Blandade känslor. Skönt att komma hem och sova ordentligt på nätterna i ett kallt sovrum och utan en massa skällande hundar, högt kvittrande fåglar, spikande och bankande från ett bygge i närheten, och varmt varmt varmt, men vem vill lämna detta fantastiska paradis och värmen, solen och baden. För att inte prata om den fantastiska maten. Nåja, har man ätit thaimat i 14 dagar är man rätt trött på den. Vi fuskade faktiskt några dagar och gick på några av de trevliga italienska restaurangerna och åt Spagetti Bolognese. Nu var det ju inte så att resebyrån använde väntetiden vid hotellet till att köra runt med en mindre buss och hämta upp gäster från 5 andra hotell, nej då, alla resenärerna fick åka med runt runt hit och dit i stan och hämta upp de sista. Effektivitet är väl inte något som utmärker denna resebyrå. Men det ska sägas till deras försvar att det var en otroligt billig resa. Helt otroligt. Och man kan ju inte få allt.

Vårt fantastiskt trevliga värdpar

Jinny Guesthouse

Vi anlände till flygplatsen. Resan dit hade tagit väldigt lång tid - ca 1 1/2 timme - pga alla kringelikrokar för att hämta gäster, och vi kände en liten stress. Stränga kontroller av gravallvarliga thailändska viktiga tjänstemän, tur man inte smugglar knark, då hade vi med all säkerhet hamnat på Bangkok Hilton ryyys, men i god tid kom vi på planet. Och kors i taket, vi startade på utsatt tid - nästan - bara 10 minuters försening. Hurra!! Äntligen lyckades de. Men hur i hela fridens namn vill de att man ska kunna dubblevika sig i detta trånga plan. Det är verkligen enligt sardinburksprincipen, tur man inte lider av klastrofobi. Det skulle vara fullständigt omöjligt att inta kroppsställningen på bilden. På vår rad satt en - enigt honom själv - lagom tjock man i sina bästa år. Han var tvungen att flytta längst fram där det var lite bättre plats, för han kunde inte fälla ner brickan, magen tog emot. Och då var han bara lagom tjock. Och när Svante satt vanligt stötte hans knä emot stolen framför. Men det var billigt... :-)

Och kors i taket igen, de hade tänkt till, nu visade de filmer. Tre st innan mellanlandningen på en plats med konstigt namn i Förenade arabemiratet och tre efter. Och god mat fick vi faktiskt. Riktigt god. Så tiden gick rätt så fort, och så landade vi då på utsatt tid! Helt otroligt!

Och snipp snapp snut så var denna resan slut

Hemma igen efter 14 timmars flygning. Glad blev jag när jag för första gången på 2 1/2 månad (den har varit helt dold under snön - nåja, antennen har jag skymtat ibland) såg min lilla Peugeot på vår parkering, eller i alla fall den översta delen av den. Men fortfarande är där så mycket snö så det går inte att ta sig fram till den. Lika glad blev jag inte när såg att snön hade knäckt av båda backspeglarna och gjort en stor buckla på bilen. Usch så ledsen man blir. Och när vi sedan gör en liten besiktning av hotellbyggnaden ser vi att snön har knäckt räcket på verandan och böjt alla hängrännorna, ja då blev vi inte gladare. Nu vill jag ha VÅR!! NU!!

När jag nu sitter och skriver det sista är vi tillbaka på Österlen. Vi lider av jetlag, somnar i en hög tidigt på kvällen och vaknar klarvakna vid midnatt. Inte lönt att ligga där och vända och vrida sig utan bättre att gå upp och göra nytta. Den österlenska stormen river utanför våra fönster, så som bara en österlensk storm kan. Det snöblandade regnet piskar på rutan, och det är grått och trist och möööörkt. Bläääää!! Gissa om man längtar tillbaka.