Gamla synder

Gastronomisk resa med Lagmarks i Toscana 12-18 oktober 2010

Resan arrangerad av Lagmark Gastronomi i Helsingborg, som gör denna resa i april varje år (undantag i år pga askmolnet), www.lagmark.se

Tisdagen den 12 oktober
Klockan ringer, kikar sömnigt ut genom springan i rullgardinen, det är ju mörkt ute!! Kolsvart! Klockan är bara 4. Varför då??, undrar jag sömnigt och gnuggar mig i ögonen. Visst ja! Toscana! TOSCANA!!! Idag är det ju Dagen T. Äntligen! Som vi har längtat!!

På vägen till Kastrup hämtar vi upp Staffan och Anneli på Hammenhögs Gästis. Oj hur ska vi få plats med allt bagage? Min väska är störst och tyngst - flest grejor med sig vinner?? Att packa var svårt. Vilka aktiviteter ska vi på? Väderlek? Varma kläder eller badkläder? Behöver man ta med den lilla svarta och de högklackade? Ska vi på fint galej och i så fall, hur många gånger under veckan och därmed: Hur många olika ”den lilla svarta” med tillhörande skor ska jag ta med? Man kan ju inte vara likadant klädd varje kväll, eller hur? Och så vidare. Ja, så gick tankarna när jag packade. Bäst att gardera sig!

På Kastrup mötte våra reseledare Torbjörn Lagmark (Den Starke) och William Sale (Salte Wille) upp tillsammans med resten av gruppen. 15 glada resenärer allt som allt. Några ny ansikten, en del kända, alltid spännande.

På Florens flygplats väntade den buss som under veckan skulle köra oss kors och tvärs i Toscana. En chaufför med stort tålamod – visade det sig under resans gång – stod, eller rättare sagt satt bakom ratten.

På bilden: Vår reseledare Salte Willy

Den världsberömde olivoljetillverkaren Guiseppe Grappolini stod först på dagordningen. www.giuseppegrappolini.it. Oj så mycket oljor det finns. Vi fick en mycket intressant presentation och smakprover därtill. Min favorit är definitivt deras Condi Amo olja smaksatt med citron. Oj så gott på en bit bröd. Mmmm. Och kanske lite flingsalt därtill…

Condi Amo-oljorna

Glada olivolje-provare; Torbjörn Lagmark, Staffan Sundström och Willy Sale

Efter detta vårt första studiebesök gav vi oss av till vårt hem för den kommande veckan, Villa la Palagina. Palagina är beläget i Chianti-distriktet i hjärtat av Toscana, ovanför byn Figline, och för att komma dit kör man uppåt, uppåt, uppåt på slingrande vägar, och från Palagina har man en spektakulär utsikt över det storslagna toscanska landskapet. Måste upplevas! www.palagina.it

Utsikt från vårt hotellrum

Kvällen avslutades med en läcker middag som Palaginas kockar hade berett till oss. Antipasta med lite olika små läckerheter, därefter papardelle med Karl Johan svamp och som dessert chokladkaka med ananas och bär. Till denna läckra måltid serverades lokala viner, kaffe och självklart grappa (ryyyyyys).

Dagens höjdpunkt var när Lagmark lärde oss öppna en vinflaska genom att dunka flaskans botten i väggen. Rekommenderas inte om du inte har provat tidigare, dvs Gör det inte!!

Gissa varför man uppfann korkskruven...

Godnatt!

Så var det då dags att säga godnatt efter en lång dag med stort innehåll, tidig uppstigning, resa, upplevelser, god mat och gott vin, och sist men inte minst all lustig underhållning på bussen; Bland annat Dagens historia och dagens fräckis. Det märktes att Torbjörn och Lena varit med förr, deras förråd av historier var outtömligt! Hahahaha!

Det sägs att Luciano Pavarotti har bott i vårt rum. Kanske därav anledningen att sängen hade en rejäl järnram runt sängbotten.....

Fortsättning följer.......

Onsdagen den 13 oktober – dag 2

Tidig avfärd, ett måste om vi ska hinna med alla trevliga aktiviteter i det innehållsrika programmet. Bussen och den tålmodige chauffören Roberto tog oss till Osteria La Gramola i byn Tavernelle, där Cecilia och Massimo skulle ta hand om oss.

Under Cecilias vakande öga lagade vi till den ena fantastiska italienska maträtten efter den andra, Pappardelle al sugo di anatra – pappardelle med anksås - Maiale ubriaco – fyllesvin – och till sist Torta di mele – toscansk äpplekaka. Ojojoj, vad vi kunde få till det. Vi blev stumma av beundran över vad vi åstadkommit. Nåja, i ärlighetens namn, Cecilia stod inte sysslolös, hon gjorde en hel del hon också. Eller det mesta.... kanske... om jag ska vara ärlig. Och emellan åt hade Massimo svårt att hålla fingrarna i styr. Roligt var det i alla fall, och mycket lärde vi oss. I alla fall de av oss som inte har så mycket grundkunskaper som vissa andra. Massimo guidade oss bland de toscanska viner han hade planerat för oss, och de var INTE dåliga.

Linda läser recept. - Hmmmm, det här ser ut att kunna bli gott, tänker hon

Cecilia visar hur man gör färsk pasta.....

... och sen provar Bengt och Joakim. Det blev riktigt Gott!!

Svante fick det stor uppdraget att skära pastan

Siv Olsson och Anneli skär kött till Fyllesvinet

Denna bild är med endast för att visa att undertecknad också arbetade. Lite grann i alla fall

Linda öppnar lite vin till oss. Och hon ser sååå lycklig ut

Och vad gör Massimo nu?? Bäst att vara med

Toivo hackar anka. Men oh, det ser farligt ut! Akta fingrarna Toivo!

Cecilia kryddar ankan

Willy har svårt att vänta tills maten är klar! Men akta dig, du kanske bränner dig på tungan....

Så här ser ett riktigt Fyllesvin ut!

Cecilias LÄÄÄCKRA äpplekaka

- Oh, men titta, en grappa.... en Efter-maten-grappa....

Eller är det en Nu-har-jag-lagat-mat-grappa?, äh, jag provar.....

Mild och god grappa finns. Faktiskt!

God mat, goda viner och grappa, så klart, blev det i alla fall, och vi gick inte hungriga från bordet. Den här dagen heller. Här serverades faktiskt en grappa som jag inte rös åt. Den var mild och mycket god. Faktiskt.

Vi börjar våga oss på lite italienska uttryck så smått, eco till exempel, och gracie, pronto och prego….. framsteg

Men Svante, du ska lyssna....

På vägen från Cecilia och Massimo gjorde vi ett mycket spännande besök på Badia a Passignano, ett kloster som ligger otroligt vackert i hjärtat av Chianti Classico-distriktet. Där fick vi en intressant rundvandring tillsammans med den hängivne guiden Antonio, vinmakare på Antinori, som med otrolig inlevelse och energi berättade om munkarna som bor i klostret och om klostrets historia. Efter rundvandringen gjorde vi en provsmakning av de som vanligt goda lokala vinerna.

- Hmmm, jag tror vi ska köpa klostret... Sköllens filial i Toscana...

Jag vill inte påstå att vi var hungriga när vi for vidare till byn Lamole för att avnjuta en 4-rätters meny på restaurang Lamole-Lamole, som drivs av Filippo och hans kompanjon Paolo. Lamole-Lamole ligger högt uppe på en kulle med en fantastisk utsikt över Toscana. Ännu en underbar dag/kväll.

Klockan var mycket när Roberto släppte av oss på Villa la Palagina den kvällen, och det var ett gäng trött och mycket mätta turister som med möda tog sig av bussen och vidare in i sina rum. Några – inga namn nämnda gick dock inte till sina rum, utan gick in i baren för en grappa eller två - una grappa a la bonna notte. Dock inte undertecknad. Hade vid den tidpunkten ännu inte lärt mig njuta av grappa.

Så var det torsdagen den 14 oktober i nådens år 2010

Idag hoppade jag över frukosten, hur kan man bara få ner mer mat efter sådana måltider som intogs igår??? Jag kunde bara inte förmå mig att få ner en bit till.

Salluhallen i Florens var vårt nästa objekt. Viiilka färger, viiilka dofter, härligt!! UNDERBART!! Inspiration!!!! Här kunde man köpa allt från jordgubbar, zucchini och nötter, till fårhjärna, testiklar och komage. Och allt däremellan. Plötsligt stod det klart för mig hur det verkligen ser ut när man beskriver tarmluddet.

Fiskdisken

Efter saluhallen i Florens bar det iväg till Castello di Vincigliata i Fiesolo, www.castellodivincigliata.it, ett sägenomspunnet slott från 1000-talet. Det sägs att Bianca går igen på slottet. Bianca var en mycket vacker och mycket flitigt uppvaktad flicka vars hjärta tillhörde sonen i ärkefiendens familj. På bröllopsdagen fick Bianca bevittna hur brudgummen blev dödad av sina bröder. Det sägs att Bianca dog av brustet hjärta fortfarande klädd i sin vita brudklänning. Sedan den dagen vandrar Bianca omkring på slottet. Hon är beskyddare av all kärlek, speciellt den omöjliga. Kanske just pga detta används slottet flitigt för bröllop.

Men vårt sällskap kom ju inte till Fiesolo för att ge varandra en massa löften, utan för att se på slottet och för att prova deras goda viner, bl a deras berömda vin Testamatta, som enligt Torbjörn L har en helt egen historia.

En fantastisk utsikt från slottet

Några av Testamatta-vinerna. Bibi Graetz är konstnär och målar själv sina etiketter till flaskorna.

Vindruvorna jäser i stora kar

Och så var det då äntligen dags för oss att få prova vinerna.....

Här lyssnar vi andäktigt på vår guide. Var Bibi Graetz själv höll till fick vi inte riktig klarhet i, men det är annars Bibi som brukar visa runt när Lagmark/Sale & Vänner besöker slottet och vingården.

Varje gång Lagmark besöker Castello di Vincigliata köper han en ny årgång av vinet, så även denna gång. Och oj så lycklig han ser ut!

Därefter blev det till att jobba och motionera. Vi gick uppför en MYCKET brant backe. Oj, det känns att det var ett tag sedan jag var på Friskis & Svettis! Vilken utsikt som öppnade sig för våra ögon! Backen ledde oss upp till restaurang Reggia degli Etruschi där vi åt lunch.

Mmmmm, gott!

Kitchig lampa

På eftermiddagen släpptes vi då äntligen loss för lite fri shopping i Florens. Underbart!! Men om det blev så mycket shoppat vet jag inte precis. Urvalet var stort, och frestelserna många, men hade jag verkligen behov av fler saker??? Mina tankar gick osökt till mina redan överlastade resväskor och det blev en billig runda.

Hmmmm, förbjudet att köpa falska varor, innebär det att man får sälja det då....?

Skinn i alla de former, väskor, jackor, skärp och livremmar mm, var en flitig förekommande syn på marknaderna

Gatliv... Massor med roliga, annorlunda affärer och gå in och ut i.

På Fina Gatan fanns alla de stora kända affärerna, Prada, Gucci Louis Vuitton m fl.... you name it, de fanns där!

Häftigt! Varför ser man så sällan såna här härliga affärer i Sverige?

Man blir trött av fönstershopping, så Lagmark, Siv, Svante och jag tog en välförtjänt paus på ett superläckert ställe där lite champagne och ostron intogs, precis som vilken annan torsdageftermiddag som helst

Kommer inte ostronen snart?

Ah, äntligen! Finalemento.. (heter det kanske på italienska)

Så var det dags för middag igen. En läcker Bistecca a la Fiorentina (T-benstek), ett måste när man besöker Toscana har jag förstått – självklart med både antipasta och dessert - på restaurang Le Fontacine - Fontänen. Trevligt, familjärt. Far och son med anställda passade upp på oss. Nåja, personalen sprang och sonen jobbade väl lite så där lagom, och far gick mest omkring och skapade allmänt hemtrevlig och mysig stämning.

Far med kock

Till bords - igen!

Här på stora grillen tillreds vår mat, mmm, ser gott ut! Men kan du skynda dig på lite, vi är hungriga

Såja, nu fick vi igång sonen också.

Fredag 15/10

Bussen hämtade som vanligt 8.30. Det är ingen viloresa det här, om någon nu trodde det. Å andra sidan blir upplevelserna många med ett så effektivt och rikligt program.

Montepulcano var nästa mål för vår resa. Den lilla staden ligger i provinsen Siena. Vi gick in och ut i alla små mysiga affärer, bl a en intressant vinshop, med en fantastisk vinkällare med massor av stora vintunnor. Påminde lite om fängelsehålor.

Då dagen var lite kylig inköptes den ena stickade tröjan efter den andra. Skönt, det värmde gott. Lite grappa glattade också ner – mest för att hålla värmen så klart - det går lättare och lättare för varje dag, men jag behöver nog mer träning.

Ryyyyys, de va en räli en.... Men den värmde gott!

Några problem med grappan hade inte Torbjörn och Svante. Men de har ju övat mer.....

Lunchen avnjöts på restaurang Quatro Venti, läckra penne rigate med skinksås som förrätt. För första gången fick vi rikligt med grönsaker till maten. Varmrätt och dessert följde på detta. Åter mätta i magen begav vi oss ut i Toscana redo för nya äventyr.

Hmmmm, doftar unk. Vinet är korkat

- Jaha, luktar det så, säger Marianne efter att ha snusat på korken

En av Toscanas underbara vyer. Man kan inte se sig mätt på det

I Siena – som är en stad med lång och mycket intressant historia - fick vi några timmars frihet för att upptäcka stadens sevärdheter, och för att shoppa lite.

Här en affär med utstyrsel för den perfekta hemmafrun

Resans primära mål är ju mat och vin, och middagen den kvällen avnjöts på anrika restaurang Guido (i Siena). Väggarna var klädda av fotografier av alla celibriteter som gästat restaurangen sedan kanske 10-, 20-talet. Kanske har Daniel Craig (senaste James Bond), Mel Gibson eller Gina Lollobrigida suttit på just den stol jag satt på den kvällen.

Svante studerar fotona på väggarna

En nätt liten 4-rätters som började med den allra läckraste förrätt som bara smälte i munnen. Det var smördegsinbakad getost. Åhhh, det vattnas i munnen bara jag tänker på det! Sen följde spagetti med köttfärssås (låter osexigt men det var gott) och efter det en lammrack med wokade grönsaker. När äpplekakan med vaniljsås kom in höll jag på att spricka, och jag var inte ensam om att lämna större delen kvar på tallriken.

Ååååh, denna underbara smördegsinbakade getost!! Den var något i hästväg, förlåt getväg. Ligger etta på min lista över maten hittills. Fantastico!!

Håkan Nilsson, som var i trakten, kom in om och sa hej.

Äppledesserten. Oj, där gick en knapp i byxan.....

Hahahaha

Inte grappa nu igen....Det finns som sagt god, njutbar grappa, och så finns det RÄVGIFT!!

Häftiga viner

Lördag och resans 5:e dag.

Nedanför vårt hotell ligger byn Chianti in Greve. Där ligger också en trevlig vingård och den var vårt nästa mål. Men först skulle råvaror till dagens middag införskaffas. Tobbe och Willy gick genast loss på charkuteriaffären Da Forlani, Italiens äldsta (grundad 1700), och vi passade på att strosa omkring på byns marknad som bjöd på mycket för den som gillar att shoppa. Greves vinotek ville vi inte missa, så Svante och jag strosade runt i denna jättestora källare, där ett stort antal vinmaskiner stod uppställda för provning, ett bra tag. Verkligen roligt att kunna testa så många fantastiskt goda viner – både röda och vita, även om vi inte upptäckte de vita förrän vi var på väg ut, som man kunde göra här.

Nu har vi kommit till avdelningen med de riktigt fina vinerna. Här smakade jag en 2004 Monte Faustino Amarone della Valpolicella Classico. Åååååh, jag säger bara ÅÅÅHHH, ett sånt vin!

Tio i topp-listan

Där fanns även vita viner, men dem hittade vi inte förrän pengarna på vinkortet var slut och vi var på väg ut. En anledning så gott som någon att snart återvända till Toscana och Greve

Nu var det dags att åka upp till vingården Terreno (www.terreno.se), sedan 22 år ägd av den svenska familjen Ruhne. Vi möttes av Gustav, en svensk kille som jobbar på vingården, och han guidade oss runt och delade med sig av sin gedigna och djupa kunskap om vin och vinframställning. MYCKET intressant! Tack Gustav!!

Och nödutgångarna finns där och .........

Under tiden större delen av gänget andäktigt lyssnande gick runt med Gustav, lagade våra reseledare med hjälp av Lena och Siv Olsson en underbart läcker måltid. Massor med antipasta, korvar, skinkor, ostar, oliver och mycket annat, och från grillen fick vi prova vad Maestro´na herrar Lagmark e Sale hade pysslat med medan vi andra guidades runt. Och till detta dracks naturligtvis gårdens eget vin.

Roberto bönade och bad att få bli satt i arbete, så honom släppte vi loss på brödet

Här berättar Gustav lite mer om de av Terranos viner vi ska få smaka till maten

Här på Terrano tillslöt även Marianne Lunell och hennes lilla gäng. Marianne är ”skuld” till denna resa, då det var hon som introducerade Toscana för Torbjörn och Willy.

Terrano-besöket avslutades med husets egen Vin Santo med Biscotti. Gott!

På vägen hem stannade vi till på grappadestilleriet Destilleria Bonello där vi – förutom en guidning och provsmakning – fick möjlighet att handla lite smått och gott, vilket de flesta av oss naturligtvis gjorde.

Vi fick en lektion i grappa. Det finns riktigt rälig grappa, det finns mindre rälig grappa och så finns det god och njutbar grappa. Men det visste jag ju redan....

Och alla lyssnade vi andäktigt.

Och som det handlades.

Lördagskväll dvs FEST! Vi skulle bevista den trendiga restaurangen Borgo San Jacopo, eller J som den kort och gott kallades.
http://www.lungarnohotels.com/en/firenze-hotel-lungarno/bars-restaurants-50, är en enda webadressen jag hittade.

Viilket läckert ställe! Det ligger i Florens precis vid floden Arno, med en fantastisk utsikt över Ponte Vecchio (Den gamla bron). Speciellt effektfullt i kvällsljus. Absolut värt ett besök. Mycket hög klass.

-Jaha, och vilket vin ska vi ta idag då?

Till varje vin berättade Joseppo... Romeo...Valentino.... tja, vad det nu var vår servitör för kvällen hette. Något italienskt var det säkert i alla fall. Nåja, till varje vin fick vi en excellent beskrivning, alltså lite vinprovning till maten. Mycket intressant, och så mycket roligare att dricka än när det bara heter rödtjut.

Att det var stil på stället visade också valet av glas t ex. Det ena glaset vackrare än det andra dukades fram, varje glas välvalt och välanpassat till det vin vi skulle dricka. De har nog varit på Riedels glasprovning... Här hade också lagts krut på dukningen. De flesta av de andra ställen vi under veckan var på spelade vett och etikett inte lika stor roll som maten. Men här var allt perfekt, både vett och etikett och maten.

-Ja, det här glaset helt ok att dricka ur.

Äntligen blev det fisk. Kändes bra och riktigt nyttigt. Måltiden börjades med Crema de piselli e seppioline (bläckfisk med ärtkräm (låter ju mycket läckrare på italienska förstås)). Sagolikt gott.

På bordet stod korgar med det (nästan) godaste bröd jag ätit.

Oh så gott! Jag vet att man inte ska äta för mycket vitt mjöl, men visst får man fuska ibland, eller hur Torbjörn?

Därefter fick vi en Lasagnetta ai frutti di mare, en lasagne på havets frukter. Och den var absolut i smakklass med förrätten.

Sedan bars det in en Trancio de gallinella con salsa di patate e spinaci croccnti, dvs en markulk med potatissås och spenat. För egen del tyckte jag nog inte att den riktigt nådde upp till samma höjder som de två föregående rätterna.

Men sedan avslutningen…..ojojoj! En Bavarese allo yogurt, en yoghurtkräm skulle man väl kunna säga. Sagolikt god, frisk och len i munnen. Ligger definitivt på förstaplats i min favoritlista delad med smördegsförrätten i går på Guido. Och den var även en fröjd för ögat, rena konstverket.

Är den inte vacker??

Till detta fick vi fantastiska viner (som vanligt), bl a tog vi in en dubbelmagnum Pinot Nero, och en dubbelmagnum Hofstätter. Sistnämnda tomflaska fraktades av Willy sedermera hem till Sverige. Säkerhetsvakterna stoppade honom på utvägen, men de blev så till sig när de insåg att han druckit Hofstätter, Italiens bästa vin som de uttryckte sig, så han fick utan vidare passera, och hade kanske fått det även om flaskan inte varit tom. Har ni sett den charmiga filmen om tjuren Ferdinand på julafton. Precis så såg de ut, som när matadorerna ropade "Honom ska vi ha!" Fast säkerhetsvakterna istället uttryckte sin förtjusning över tomflaskan

Näst sista dagen

Denna morgon bar det av till Cladios restaurang inte långt från vårt hotell. Ett mycket fascinerande och annorlunda ställe som måste upplevas. Först undrar man vart man egentligen kommit, en villa med pool och lite småhus placerade mitt ute i ingenstans. Utomhus – men dock under tak – står vanliga inomhus-golvlampor. Ett underverk att det inte blivit kortslutning och börjat brinna. På verandan till restaurangen står vanliga inomhus-soffor med dynor, och en bokhylla…… Lustigt!

OK, då kör vi

Vi fick följa med Cladio ner i stora köket en trappa ner i ett av småhusen och det var där vi skulle laga dagens lunch tillsammans. Allt ihop börjades med en grappa (så klart). Jag ryser inte lika mycket längre när jag dricker grappa och jag har fått lära mig att det finns äcklig grappa som smakar fotogen, inte riktigt lika äcklig grappa som man bara ryser lite grann av, och så finns det riktigt god grappa som man njuter av. Lagmark brukar dela in grappan i andra kategorier och han har många fler. Första kategorin (tror jag) heter Snart dags att stiga upp-grappa, sen kommer God morgon-grappan följd av När ska vi åka-grappan?, och Snart ska vi åka-grappan. Han har också grappakategorier som heter Uppför backen-grappa, Nerför backen-grappa och så vidare. Den sista kategorin heter God natt-grappa eller grappa de la bona notte.

Men först, en nu-ska-vi-snart-laga-mat-grappa

Kastruller och stekpannor togs fram, tillsammans med vildsvinet och alla de andra läckerheterna som vi tillsammans under denna söndagsförmiddag skulle tillreda i Cladios kök.

Här en mycket nöjd Lagmark som stolt lär ut sina nyvunna kunskaper Så här rör man i en kastrull till hustrun Lena. -Vänta Lena, jag ska visa dig

En mycket viktig ingrediens

Lite spenat från trädgården till Gnocchisarna..... Gnoccis ett roligt ord som vi övade mycket på. Säg nu, alla i kör......

Nejnejnej Willy, håll fingrana i styr! Du måste vänta tills pumpasoppan är klar.

- Jag är klar! Hur långt har ni kommit?

Karl Johan-svampen skärs. Läckert!

Man får akta sig noga så att man inte får med de små vita maskarna som finns i vissa av svamparna ner i grytan. Så här ser de ut

Hahaha, det är kul att se andra jobba

Och så börjar vi då laga till Gnoccin (man ska skrynkla ihop näsan när man säger det)

Spritsa

Så!! Sätt igång och jobba!!

Och vips, här är de.... Gnocchisarna

Titta vad jag fann

Dags att tillaga den goda desserten....

Men Staffan då..... Svårt att hålla fingrarna i styr

Ej heller herr Sale kunde låta bli den smarriga smeten till desserten

Den färdiga menyn blev: Risotto med Karl Johan svamp, pumpasoppa, gnocchi, vildsvinsgryta, och så då till sist en slags rulltårta med vaniljkräm och chokladsås. Den sistnämnda stod sig gott i tävlingen om resans godaste rätt på undertecknads rankinglista. Och till detta suveräna viner.

Lena petar i Gnocchin. Det blev lite mycket.

Och så denna super läckra dessert, vars fyllning många av oss hade svårt att låta bli i köket tidigare

Som pricken över i serverades vi av en osedvanligt charmig och lustig man. 

Med glimten i ögat slängde denna högst charmerande servitör käft med oss medan han serverade. -Lena, varför har du inte ätit upp Gnocchin?

Från Cladios kök tog vi med oss många tips och mycket inspiration som vi kommer att tillämpa hemma i vårt eget österlenska kök. Kul!! Cladio gick från klarhet till klarhet. Att få vara med i köket och se denna matlagningens mästare i arbete var en sann ära och en av resans höjdpunkter.

Men detta var ju bara lunchen, och vad vore väl en Toscana resa utan middag. Denna intogs på hotellet, där Fabio tog god hand om oss. Då vi ätit en mycket riklig lunch hade det beslutats att vi skulle ha lite smårätter bara. Det ena fatet efter det andra langades in med den ena rätten läckrare än den andre. Det fanns ingen hejd på godsakerna. Och till detta drack vi vatten….. äh jag bara skojade, vi drack ju vin så klart. Fabio plockade ur gömmorna fram lite speciella viner som vi fick möjlighet att smaka. Och alltihopa avslutades med….. Just det; en Grappa de la Bonna notte!!, och vi somnade sedan mätta och nöjda i våra sängar, likt oskyldiga barn. 

Med Borsalino som hedersgäst

Sista dagen och tillika resdagen hade kommit

Chauffören Roberto hämtade oss för sista gången, på denna resan i alla fall. Till vårt förfogande hade vi även en bagagebuss, och jag tror inte att det berodde enbart på min stora, tunga väska.

Vi tog oss in till Florens där vi fick några timmar för eget förfogande. Vi strosade runt lite, besökte bl a den anrika hattaffären Borsalino där man kunde köpa hattar för upp till 10.000-tals kronor om man så önskade, vi klappade det kända vildsvinet som man enligt sägnen måste klappa och därmed få tur. Eller vad det nu var som skulle hända.

Grisen klappades

Japaner, japaner, överallt japaner.....

Sen var det dags för gemensamt intagande av lunch. Igen. Denna gång en riktig italiensk pizza. Gott gott gott. Och den motsvarade verkligen alla förväntningar. Jag hade märkligt nog hunnit bli riktigt hungrig och högg in på min pizza med god aptit. Och jag hade ju övat under veckan, och kunde utan större motstånd få i mig hela min pizza. Men jag måste säga att Pizza House i Simrishamn, där vi annars handlar våra pizzor de gånger vi äter pizza, är en värdig motståndare, deras pizzor är faktiskt precis lika goda. Och vad tror ni vi drack till pizzan….? Just det. Vin.

Utsvultna kastade vi oss över pizzorna, som om vi inte fått mat på hela veckan.....

Så var det snart dags för Roberto att skjutsa oss till flygplatsen i Florens. Tack och adjö Toscana, för denna gången. Jag är säker på att vi återvänder. Kanske redan i april 2011.

Ett speciellt tack vill Svante och jag rikta till Torbjörn Lagmark och William Sale för allt arbete de har lagt ner på planering och utförande av denna resa, till Lena för Lagmark bl a för alla roliga historier, och sedan ett jättestort tack till alla våra reskamrater. Tack för jättetrevligt sällskap. 

Vi säger bara en sak, vi kommer tillbaka!